En liten pojke. En stor häst. Sedan var det kört. Berättelsen om André Brandt liknar en saga och visar att vem som helst kan lyckas med vad som helst, bara viljan att kämpa hårt finns där.
– Ingen av mina föräldrar var intresserade av hästar när jag började, säger Uhips teamryttare.
Det är nästan 20 år sedan nu. I Ronneby arrangeras Barnens dag, en klassisk företeelse som är vad det heter. Här finns lyckohjul, karuseller och massor av prova på-aktiviteter för de allra minsta. Mitt i vimlet pekar en liten femårig pojke på ett stort djur som bär upp ett litet barn på ryggen i en slinga som löper runt ett träd. Pojken har fått syn på ponnyridningen, en aktivitet lika klassisk som Barnens dag.
– Det där vill jag göra! säger han.
Lille André sätter sig på ponnyns rygg, han njuter av varje sekund och redan när han kommer tillbaka till mamma Therese vet han vad han vill.
– Mamma, jag vill gå på ridskola!
Så blir det. Tillsammans med tvillingbror Kevin lär sig André Brandt rida. Som många andra barn visar bröderna även intresse för andra sporter. Det blir fotboll. Det blir hockey. När André är åtta år gammal slutar han med ridning. Aktiviteterna är för många och dessutom ställer föräldrarna ett krav på sina tvillingar. De måste först lära sig simma.
– Vi fick inte välja bort simning och då valde jag bort ridningen. Min bror hade redan slutat och jag var enda killen. Därför slutade även jag, berättar André.
Nu är han 24 år, sitter bekvämt tillbakalutad i en fåtölj inne i pentryt på Magic Park Stables i skånska Tyringe. När André inte tävlar nationellt eller internationellt är det här han håller till, som beridare och ryttare till 15-talet hästar varje dag. Han har några magiska månader bakom sig: den felfria 155-debuten i Scandinavium med El Classico TT, ”Elvis” kallad – stjärnhästen han även veckorna senare vann lagtävlingen i Paris med tillsammans med Selma Hammarström.
Både livet och hästlivet leker för André Brandt. Och som alla förstår: Han la inte av med ridningen för gott när han som åttaåring var tvungen att lära sig simma.
– Jag hade inga andra killkompisar som red och då var det lättare att välja bort det. Ridningen var det roligaste men trots att jag inte riktigt vågade stå upp för det började jag igen. Jag tränade ridning och hockey parallellt fram till TV-pucken i 15-årsåldern. Sedan blev det ohållbart att tävla på förmiddagen, sedan dra iväg på hockeyträning och därefter tillbaka till stallet och rida igen, säger André Brandt.
Han har sedan han fullt ut satsade på ridsport visat att pengar inte är allt ens i en av världens mest pengastinna sporter. Att du inte behöver en massa miljoner på banken för att nå toppen som ryttare. Kombinationen vilja, en skopa talang och skicklighet marinerat i lite tur har blivit ett framgångsrecept för André Brandt.
Redan som 16-åring blev han SM-tvåa med familjens egen ponny, som sedan såldes. Hans sätt att hantera leder honom sedan fram till chanser, som han tar. Andrés färdigheter och träningsvilja ger honom ett namn bland hästägare som som 16-åring rider han sin första storhäst Miss Hope. Det börjar på en meter och slutar med 1,40 och ett SM-brons som junior.
Under sitt sista år på gymnasiet praktiserar André Brandt flera dagar i veckan på Hästak utanför Tingsryd. När studenten kommer erbjuds han en tjänst som andreryttare bakom Linn Hörnvall. Här kommer den lilla gnuttan tur in i spelet. Förmågan att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Efter bara två månader på Hästak får André nämligen chansen som försteryttare, när Linn Hörvall säger upp sig.
Han tar den. Gör succé som beridare och har dessutom turen att få rida sjuåringen Thelma Hästak. Sommaren 2020 slår de Ridsportsverige med häpnad genom att i överlägsen stil vinna young rider-SM i Falsterbo trots stenhård konkurrens.
– Det var helt fantastiskt. Mitt första SM-guld. Thelma var grön, jag var grön och vi hade bara ridit två 1,50 innan SM men hon tog sig an uppgiften väldigt bra och var felfri genom hela SM. Statusen var hög eftersom SM gick i Falsterbo och kanske fanns det folk som fick upp ögonen för att jag var på g, säger André.
På våren 2021 väljer André Brandt att sluta på Hästak efter en lärorik tid som tagit honom långt. Han vill testa något annat, har sedan några hästar i träning åt Royne Zetterman som vill att André tar emot fler. En månad efter att André lämnat Hästak ringer han till Zetterman och säger att han kan ta emot fler hästar eftersom han sagt upp sig.
– Då erbjöd Royne mig jobb direkt över telefon. Jag blev lite chockad och trodde knappt på honom. Jag åkte ner, vi pratade i två timmar och sedan var det klart. Jag lovade Hästak att utföra ett sista uppdrag och det hingstvisningen av Cesar Hästak och York Hästak. Cesar vann sitt bruksprov och York blev godkänt och det kändes skönt att få sluta på topp. Dagen efter började jag hos Royne, berättar André.
Resten är en historia som skrivits väldigt snabbt. Andre och nya stjärnan Elvis (El Classico TT) kan se tillbaka på en succéfylld vinter och vår. De kvalade in till Gothenburg Horse Show via Lövsta Future U25 och efter en fin warmup på 1,45 tog tog förbundskapten Henrik Ankarcrona ut André och Elvis till kommande 1,50-hoppning i den klassiska hockeyarenan.
– Vi blev felfria och placerade. Helt otroligt, så jäkla kul! När jag sedan frågade Henrik om jag även fick rida 1,55-grandprixen sa han: ”Absolut!”.
Återigen fick han chansen. Nu med stora delar av världseliten som motståndare. Och återigen tog han den. Ett nedslag visserligen men det räckte till placering i ett startfält med världsryttare. Henrik Ankarcrona gillade det han såg och valde att ta ut André Brandt till U25-tävlingarna i Paris.
Och vad gjorde Andre?
Tog chansen, såklart.
Det blev seger i 1,40, ett nedslag i 1,45 och sedan såg André till att vinna lagtävlingen till Sverige tillsammans med Selma Hammarström.
– Jag hoppas att jag får chansen att rida fler stortävlingar, säger André Brandt.
Pojken som pekade på en ponny på Barnens dag har blivit en av Sveriges största coming stars på stjärnhimlen. Det är en saga. André Brandt har blivit en förebild för många och hans råd till de som vill gå i hans fotspår är:
– Det viktigaste är att du själv är intresserad och tycker om hästen. Att du kämpar, inte ger upp och tar alla tillfällen att rida. Du behöver inte ha den bästa tävlingshästen men du behöver vara i sadeln. Det är där du lär dig. Där du lär dig känna igen hästens alla signaler. Du måste bli ett med dina hästar och en stor fördel för mig är att jag ridit så många olika hästar, både här på Magic Park Stables och på Hästak. Det handlar egentligen om att ta alla tillfällen i akt och rida alla olika sorters hästar. Om du inte har en egen häst: Sitt med och lyssna under en träning om det kommer en tränare till din klubb. Det finns alltid någonting att ta med sig.