Visionären. Utvecklaren. Stallmästaren. Toppryttaren. Peders storebror. Uhip åkte till skånska Löberöd för att ställa nyfikna frågor till vår teamryttare Jens Fredricson. Vi fick en inspirerande föreläsning till svar.

Det är ingen överdrift att påstå att familjen Fredricson har fullt upp. Jens kombinerar arbetet som stallmästare i Flyinge och Strömsholm med en nysatsning på det egna tävlandet. Frun Isabelle är veterinär på Flyinge och har en gedigen hästbakgrund som hoppryttare på 1,50-nivå. Tillsammans löser Jens och Isabelle livspusslet, där även barnen Filippa och George ingår.

– Vi kör till hälften vår egen hästverksamhet och sportsatsning och till hälften Flyinge/Strömsholm. När det inte är några tävlingar jobbar vi fem eller till och med sju dagar i veckan på Flyinge. Skulle vi sedan behöva åka på tävling och vara borta torsdag till måndag är det inga problem. Det är bättre att ta betalt för 50 timmar och jobba 100. Det finns en frihet i att göra på det sättet, förklarar Jens Fredricson.

Taktiken: Att sticka ut

Han brinner för svensk ridsport. Om det stämmer att det finns två sorters ledarskap – förvaltande och utvecklande – tillhör Jens definitivt den som drivs av att utveckla, som håller örat mot rälsen för att lyssna in framtiden. På det sättet försöker han kvalitetssäkra verksamheten på Flyinge och Strömsholm. Att våga sticka ut hakan ligger i Jens Fredricsons DNA. Att ställa krav och ha högt uppsatta mål är för honom en självklarhet för att kvalitetssäkra svensk ridsport och föra den i rätt riktning.

– Jag är intresserad av att utveckla svensk ridsport. Om vi inte utbildar duktiga ridlärare, unghästutbildare och beridare kommer vi att få autodidaktiska utbildare med en dålig syn på hästar, dålig hästhållning och kortsiktiga lösningar där ekonomer styr. Det måste finnas vissa krav på hästvälfärd i botten där vi genom horsemanship kan se till att hästen mår bra, säger han.

30-åringen som inte kunde rida

Tar vi oss 23 år tillbaka i tiden hittar vi en 30-årig Jens Fredricson, redan då en rutinerad tävlingsryttare som bland mycket annat ridit såväl EM som World Cup-final. Men det är något som inte stämmer. Jens gör en förfärlig upptäckt.

– Jag insåg att jag inte kunde rida. Jag såg på de andra och upptäckte att det var basalt fel på mina hästar. De var inte musklade och de bar sig inte som de andras, halvhalterna var inte som hos de bästa. Jag hade ridit för alla tränare i hela världen men ingen tog tag i det. Jag kunde heller inte svara på frågor om ridning, jag red bara, berättar Jens Fredricson.

Han träffar för första gången major Anders Lindgren, en legend inom ridsporten, nyss hemkommen från USA, då i 75-årsåldern och rullstolsburen. De träffas, Jens rider tre hästar medan Lindgren studerar med kritisk hökblick. Sedan faller domen.

– Jag frågade vad han tyckte. Anders svarade: ”Ja du Jens, det här är så dåligt att jag inte vet vad jag ska börja”. Han var det första personen som på allvar förstod att grunderna inte var rätt. Jag hade viss talang, mod och ett bra horsemanship men jag saknade ridkonsten.

Nördighet för Jens och Peder framåt

Sedan dess har båda bröderna Fredricson studerat ridkonsten för att utveckla sitt eget ridande. Jens visar stolt upp det enorma litterära verket Hästlära, författad 1836, som han nördar ner sig i på lediga stunder. Peder Fredricson, länge mest känd som Jens talangfulle lillebror, har dessutom breddat sin kunskapsbas på andra områden. Det har fört honom till världstoppen.

– Peder kan lika mycket ridkonst som jag, men han har även nördat ner sig i management och målfokusering. Han har tagit den mentala biten extremt långt. Han var den förste som gick omkring med penna och papper när han gick banan. Folk skrattade åt honom, men det gör de inte längre. Nu går halva världseliten runt och gör anteckningar. Peder var banbrytande där.

Målet: En plats i världstoppen

Du har, till skillnad från Peder, valt att dels tävla på hög nivå, dels även vara instruktör och utbildare. Hur hanterar du det?

– Bra fråga. De gånger jag haft en riktigt bra häst har jag frågat sponsorer och hästägare om vi kan göra en riktig satsning. Jag tog tjänstledigt från Strömsholm inför OS 2012 och gjorde åtta månader med bara sport. Det gick bra; jag vann Grand Prix-tävlingar och tog mig in i OS-laget.

Skulle du vara sugen på en ny satsning på att tävla mot de bästa?

– Det skulle jag. Inte sugen på någon världsrankning men däremot på att rida femstjärniga tävlingar och mästerskap. Jag har en fantastisk häst nu, vi vann de två första GP-tävlingarna i år och självförtroendet känns bra. Men sedan kom coronan och satte allt på paus.